Paris

Ju mer jag läser desto sjukare tar det i kroppen, tyngden över bröstet blir för stor och jag är tvungen att stänga av helt och hållet. Det är så himla svårt att greppa och förstå att sånt här händer, att det händer för ofta, att det händer överallt. Det är omöjligt att inte bli rädd och tänka på att det här kommer väcka mera hat, när det bara borde leda till mera kärlek.

Jag tänker på hur glad jag blir av att se de få flyktingar som kommit till Vasa. Hur de är så oskyldigt rör sig i min lilla stad. Och jag hoppas att de kan få känna sig trygga i att få vara här. Att den här terrorattacken inte skall påverka deras liv här i lilla Vasa allt för mycket.

Paris är den finaste stad jag vet, och kommer så förbli. All min kärlek är där, med staden och människorna.