Jag och Nicke tog en promenad till gravgården för att tända ljus för de vi saknar. Där var det fullt med människor, men stämningen var ändå så fin och fridfull. Är glad över att jag växt upp med att gå och tända ljus på allhelgona, och att jag själv fortsatt göra det. Allt för sällan fylls jag av känslan av den himla fina saknaden jag har till min fammo och faffa, men idag blev jag verkligen påmind om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar