natten

Och om man trivs bäst på natten. Om tankarna är mycket klarare efter midnatt. Om kyssarna känns mer på riktigt, och allt det jobbiga känns överflödigt när alla andra sover.

Om det är så, varför kan det inte bara vara så att det är på natten man skall finnas. Inte på morgonen, inte på dagen, utan på natten. Att jag skall finnas då, och bara då.