Ni vet de där låtarna som känns ända in i benmärgen? Jag tror ju att de flesta av oss har dem. Jag har dem i alla fall, och jag tror att den här kan vara den som känns allra mest för mig. Tegan and Sara dök upp i mitt liv för si så där 10 år sedan, och jag blev som besatt av den här inspelningen och de fyra låtar som var med i den. De är alla såna låtar som liksom känns lite för mycket, men speciellt Nineteen. Antagligen för att allt kändes exakt så just då. Jag var nitton och mest kär, och ensam, och olycklig. Och ännu idag då Tegan and Sara emellanåt dyker upp i mitt youtube flöde eller i mina tankar så känns de så himla himla mycket, och jag kastas genast tillbaka till en helt annat tid i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar