Idag har jag skrattat mycket, gäspat ännu mera och förbannat mig över mitt spritintag igår. Jag har fått umgås med finaste Hannan, sluppit vakna upp ensam och ätit så min mage nästan sprack.
Nu dör jag Kent-döden (gråter lite för att jag har så mycket känslor till så många Kent låtar), tycker att mitt liv är upp och ner och behöver lite struktur, och längtar efter mörka höstkvällar och en famn att krypa upp i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar