När jag fick finbesök i Nagu

En helg i augusti fick jag minsann finbesök till Nagu! Sandra, Marina och Tilda bilade ner för att hänga en helg i min sommarstad. Kändes så fint att få ha dem där och att jag fick visa dem Nagu. 

Flickorna dök upp sent på fredag och vi gick en liten promenad förbi hamnen och ner till stranden. Sen pratade och pratade vi tills vi insåg att vi ville hinna med mycket följande dag och kröp till sängs. 

Och nästa morgon var vi hurtiga och började dagen med att gå en liten vandringsled! Känns ju som att man måste visa lite höga höjder då man har pampeser på besök i Åbos skärgård, det är ju de där höjderna och klipporna som fängslade mig hela sommaren.

 

Efter att ha promenerat måste man förstås få äta både salt och sött, vi åt pizza på Niska och kaka vid Köpmans (rekommenderar att göra just så om man ska äta i Nagu). 

Efter lite vilande så ställde vi till med en ordentlig kräftskiva! Sjöng snapssånger, åt för mycket och hade det mysigt. När natten närmade sig gick vi till Najaden (partybåten) och lyssnade på liveband, dansade och fick nya bekantskaper. När klockan var nästan morgon gick vi hem igen somnade gott. Och sen blev det morgon på riktigt och helgen hade gått och mina gäster var tvugna att ta sig tillbaka norrut.

Kasberget stigen - Nagu

När mamma och pappa hälsade på i Nagu hann mamma och jag också gå en vandringsled jag siktat in mig på redan i början av sommaren. Kasberget stigen ligger rätt nära färjan som går över mot Pargas och vi hade lite svårt att hitta stigen som är väl gömd i skogen, men vi hittade och vandrade länge länge i skogen genom mycket olik terräng för att sen komma till den finaste utsikt man kan tänka sig! Vill man vandra och befinner sig i Nagu tycker jag att det är den här vandringsleden man ska gå, för att se hela Åbo skärgård från 64 meter upp är rätt häftigt. 

Westerholmstigen i Nagu

De få stunder jag är ledig brukar jag försöka jag ta mig ut och se Nagu. På min allra första promenad här gick jag ut utan att veta riktigt var jag skulle hamna, men nästan rakt utanför vår lägenhet hittade jag Westerholmstigen. Tänkt att få ha en sån här fin vandringsled rakt utanför dörren! Det är så magiskt att här i den här delen av Finland är inte allt platt utan man kan gå på en kort liten vandringsled och hamna högt ovanför havet med utsikt över fina vyer. 

Nagu

Nu har vi bott en vecka i Nagu, en vecka i vår lilla sommarlägenhet. Det är himla konstigt att bo här i det här lilla samhället. Jag har nog ännu inte riktigt förstått att vi ska bo och jobba här i si så där tre månader nu, att det här inte bara är en tillfällig resa hit för att koppla av några dagar. Jag undrar om jag alls kommer förstå innan sommaren är slut.

Under första veckan har jag hunnit jobba en del men också vara ledig. Jobbet känns som att det kommer bli bra, behöver bara bli lite mer varm i kläderna innan jag är där riktigt. Nagu är himla litet och jag är rädd att jag kommer bli uttråkad de dagar jag är ledig, men tur nog är ju ön stor så bara jag får en cykel hit så kan jag börja utforska ön.

Ibland funderar jag vad jag riktigt gett mig in på, men sen hamnar jag på ett berg med slående utsikt och tänker att jag är precis där jag behöver vara just nu.

Vår?

Hur kan det vara maj om bara en vecka? Det känns som att någon har lurat mig, som att någon bläddrat fram två eller tre blad i min kalender för att skoja lite. För hur kan sommaren knacka på dörren då det igår virvlade snöslask i luften?

Men hur jag än inte förstår så är det maj om en vecka, skolan börjar snart lida mot sitt slut och sommarjobb och sommarflytt närmar sig. Jag jobbar hårt på att inte vara nervös och inte vara en kontrollfreak, men ibland faller jag dit när jag tänker på att jag om sisådär om en månad ska flytta till Nagu för sommaren, och samtidigt börja på ett nytt jobb med helt nya människor. Ibland går det inte ihop i mitt huvud hur jag kan vara en osäker och nervös människa samtidigt som jag gör galna saker som är så långt utanför min comfortzone, det gör mig knäpp. Tur att Nicke också kommer med till Nagu i alla fall.